Promenad på Djurgården

Jag tog en långpromenad runt Djurgården, ensam. Det var en bra idé. Jag gick och gick, förbi alla andra. När jag blev trött stannade jag till på Rosendal och tog en kaffe och en kaka. Satt på en bänk i vårsolen och kände mig lycklig. Det var lite, lite jobbigt att sitta ensam på en bänk med mitt kaffe och min kaka och titta på åkrarna framför mig medan paren vandrade förbi ett efter ett, men mest var det skönt. Mest kände jag mig lugn och glad. Det var många fina hundar ute.

Det satt en söt kille vid ett bord utanför Rosendals café, med sin mamma såg det ut som. Jag tror han såg mig också. När jag gick därifrån promenerade jag rakt ut på en gräsmatta ner mot vattnet. Det klafsade lite under mina vita gympaskor. Tänkte att jag borde gå tillbaka och gå fram till killen. Det vågade jag inte, men jag kände mig så glad att det var som om jag nästan vågat. Det var gult vårgräs i dungarna och solen värmde på kinderna.

På andra sidan Djurgårdsbrunnskanalen mötte jag en blond brud som sa aaa som en bimbo när hon pratade. Hon vände sig om och ropade "Rocko, come on, good boy!". Rakt mot mig kom en liten, liten vit tuss med tänder och svarta ögon flängande i vild fart. Rocko! Jag ville sno Rocko för han var så söt.

Jag stannade en stund igen nedanför Källhagen, satt på en bänk bredvid pensionärerna och tittade på den fina vassen och måste kisa för solen.

Det var en bra dag.

Som en sjuttonåring

Ibland lyssnar jag på With everyheartbeat av Kleerup och Robyn och tänker på D, att det var precis så som i den låten. Eller är. Som en annan sjuttonåring.

Maybe we can make it alright
We can make it better sometime
Maybe we can make it happen baby
Jag sjutton år.

We could keep trying but things will never change
So I don't look back
Still I'm dying with every step I take
But I don't look back

Just a little little bit better
Good enough to waste some time
Tell me would it make you happy baby

We could keep trying but things will never change
So I don't look back
Still I'm dying with every step I take
But I don't look back

And it hurts with every heartbeat

Carola satt i garderoben

I går när jag kom till jobbet och öppnade mitt skåp för att hänga in jackan blev jag lite glad trots att det inte alls kändes speciellt roligt att komma tillbaka efter en vecka i solen. Min kollega O hade tejpat fast en gammal Carolaplansch inne i garderoben. En äkta från 80-talet. Hans fru hade hittat den i en låda och sagt "släng skiten" (eller nåt). Så O tog planschen och tejpade alltså in den i mitt klädskåp. Det var fint gjort tycker jag.

På min datorskärm satt en liten filmis med en trulig Mikael Rickfors i svart skinnjacka.

Snutt är en snutt är en snutt

Det här kanske inte ser ut som en vanlig snutt i kategorin Snutt, men det är likväl Snutt som ligger här och tar igen sig efter att ha burit människor i olika storlekar fram och tillbaka på stranden vid hotell Hilton Long Beach i Hurghada, Egypten. Snuttkamelen har lååånga mörka ögonfransar och gudomligt snälla ögon. Han har en grimma med nåt slags tjockt julgransglitter på. Med tvåtåiga hovar mjuka som stora tassar smyger han omkring mellan solstolarna medan hans ägare försöker locka turister att ge honom pengar för att rida på kamelens rygg.

På en vecka såg jag knappt en enda man värd att kasta blickar efter, men jag blev kär i snuttkamelen. Fina lilla kamel. Tur att jag hann ta den här bilden innan din husse hann upp mig och ville ha pengar och undrade om jag ville rida på dig. Det ville jag inte. Men jag hade hemskt, hemskt gärna klappat dig och viskat nåt snällt i dina mjuka öron.

Hurghada Down Town

Jag och Aa ar i Down Town, El Dahar, i Hurghada. Det ar gamla stan dar de flesta vanliga manniskorna bor. Dar vi bor, pa Hilton, ar det bara turister och hotell i miltal langs stranderna.

Vi lyckades aka med i en taxi hit, billigt med tva amerikaner. Har gatt runt ett tag bland affarerna. Tyvarr kanns det som att vi ar tva cirkusdjur i vissa delar av stan. Alla - bara man - stirrar. Dar det finns fler turister vill alla bara snuva oss pa kosing. Som tur var ar Aa, som jag reser med, varsta dealern. Hon har dealat till mig fyra fina bomullsklanningar och tva stenstoder. I den senaste butiken sa agaren att han sag pa en gang att Aa inte ar nan vanlig turist och att han hoppades jag skulle komma tillbaka ensam nasta gang, for da skulle han lura av mig alla pengar. Hehe... det ligger abslout nat i det. Jag ar full av beundran for Aas dealingtalang. Det ar verkligen spännande att sta beredvid och lyssna och kolla.

Vi blev uppgraderade till ett femstjarnigt hotell med all inclusive forsta dan. Jattebra. Men maten suger verkligen. Jag har ett latent manniskoforakt som svammar upp till ytan vid sana har tillfallen. Matsalen far mig att tanka pa scenerna da mamman och pappan kakar och forvandlas till grisar i filmen Spirited away. Feta ryssar som tranger sig och lever om. Feta turister over huvud taget. Jag och Aa har borjat ga till en restaurang som heter Oasis och som har underbara stora rakor med goda roror och ett fantastiskt brod som en farbror bakar ensam vid en tegelugn bakom en restaurang. Vi ar alltid de enda gasterna. Alla andra ar alltsa fullt nojda med all inclusive. Det ar helt sjukt. Gratis mat hela dagarna, gratis alkohol, gratis kaffe. Tyvarr American coffee som smakar vatten. I El Dahar har vi druckit tjockt gott arabiskt kaffe. Onskar att det fanns hemma, det ar en njutning.

Jag och Aa klagar ganska mycket; pa ryssarna, pa de pastridiga egyptiska mannen som bara vill ha vara pengar, pa maten, pa att vi pa hotellet och pa anordnade utflykter blit runtskyfflade som boskap; men egentligen har vi det sa himla bra. I dag nar vi gick runt i El Dahar var jag ganska radd, men samtidigt valdigt lycklig. Har inte kant den kanslan pa lange. Jag verkligen alskar att vara bland de har ljuden, lukterna, manniskorna. Jag tanker pa mitt jobb och kanner mig som en hund som rymt från sina ägare och springr runt på det lyckliga sätt som bara förrymda hundar kan. Sa langt borta att jobbet kanns nastan overkligt. Trodde att jag blivit bekvam av mig, men nar jag satt utan sakerhetsbalte med knana mot satet framfor i taxin for att benutrymmet var for litet, da kande jag att jag saknat att aka runt i ett annat land utan att allt ar planerat och sakert. Jag njot till och med av den laskiga taxiresan. Jag ar lycklig.

Hur jag nästan blev satanist

I går fick jag feber. Förstår du vad hemskt? Jag som ett dygn tidigare bokat och betalat en sista minuten-resa till Hurghada. Och som inte varit sjuk på över ett halvår. Så just nu! Jag blev så arg att tårarna sprängde innanför ögonen där jag gick på väg hemåt i vinterregnet. Torkade mig i ögonvrårna och tänkte att jag hatar Gud och ska bli satanist om jag blir så sjuk att jag inte kan åka. Jag vet inte om jag tror på Gud, men vid såna här tillfällen finns det liksom ingen annan att bli arg på.

Väl hemma grät jag så att tårarna sprutade och tyckte fruktansvärt synd om mig själv. Jag bäddade ner mig i soffan och kollade på Some like it hot. Den var bra. Pappa ringde. Efter det grät jag lite till. Ingen kan få mig att känna mig så blödig när jag är sjuk. Måste bero på att det var han som tog tempen och skötte om mig när jag var liten och sjuk.

Sen tog jag en huvudvärkstablett och la mig och sov i nio timmar, svettig och kall hela natten.

Som tur var var febern borta i morse. Jag har jobbat i dag och (peppar peppar) känner mig faktiskt bättre. Inget halsont, ingen snuva. Bara matthet. Det känns bra. Jag har börjat glädja mig åt palmbilderna från hotellet igen, så mycket att jag ler stort när jag ser dem. Taxin är bokad till 04.40.

Jag byter Hornstull mot Hurghada

Kolla på de två nedanstående inläggen. När jag scrollar ner till det andra, från Hornstull, känns det ännu så mycket bättre att åka till Egypten. Fy fasen för svensk tunnelbanevintertristess.

Hejdå Sverige!

Här ska jag och Å bo :)

På fredag klockan 07.15 drar jag till Egypten. Jippie kayey! Det kommer dränera min ekonomi totalt, men jag slipper både vinter-Sverige och jobbet i en hel vecka. Jag får sola, bada och förhoppningsvis snorkla i havet. Jag får sova och supa i mig massor av ljus som jag hoppas ska hålla mig piggare resten av vintern. Jag tänkte läsa och äta god mat och träna i gymmet om det är okej. Åhåhåhåhhhh det är helt underbart!

Hur tänkte konstnären?

Hornstull: Kräfta och krabba. Eller kanske snäcka. För att Hornstull ligger ganska nära vattnet?Ganska ganska. Jag förstår inte. Det här är inte konst som gör mig glad eller arg eller nånting. Den är bara tråkig. Undrar om nån i hela världen tycker det här är fint? Undrar hur konstnären tänkte och om hon eller han verkligen känner sig nöjd?

Nyklippt

Före.

Efter.

Jag har klippt mig. Frisören undrade om jag ville ha rakt eller lockigt, och jag satsade på lockigt. Det blir bara för en kväll, men kompenserar ganska bra för prinsessdrömmarna från när jag var liten och den satans locktången bara kunde göra lockar som satt kvar i en halvtimme innan håret var lika rakt som vanligt.

Snutt outside my window

Här klagar jag på att det är svårt att smygfota hundar, och se vem som dyker upp utanför mitt vardagsrumsfönster och står still i minst en minut. Snutt! Bäst jag passar på, för snart kanske det blir olagligt att smygfota och jag vill ju inte åka in i finkan.

Blank

- Det där är Blankjackan, sa den ena expediten till den andra när jag betalade för ett par nya jeans på Solo i går.

Han menade min jacka. Min jacka som jag köpte i höstas för att jag tyckte den var fin men som jag inte hittat nåt märke på.

- Är det ett märke som heter Blank? Som inte har nåt märke i sina kläder? frågade jag.

- Ja det är deras grej, sa expediten.

Jag som undrat sen jag köpte jackan. Vad kul att jag sprang på en expedit med sån koll att han till och med såg vilket märke det var när jackan satt på mig. Utan nåt synligt märke och allt. Nu slipper jag undra mer och fråga folk. Det är en Blankjacka.

Mamma och jag

Ibland nu för tiden får min relation till min mamma mig att tänka på Saffy och Edina i Absolutely Fabulous. Mamma dejtar spännande män i olika åldrar, åker på resor och shoppar kläder.

Jag tycker att mamma låter oförnuftig och lite för upp över öronen förtjust i nån hon knappt träffat. Herregud, han kan ju vara skitful eller dum i huvudet. Det vet man inte innan man ses. Men mamma bokar rum för två på ett fint hotell.

Jag ligger hemma och oroar mig. Fantasier om styckmord flimrar förbi och när mamma skickar sms att allt är okej dyker tanken upp att det kan vara den främmande dejten som tvingar henne att skicka lugnande meddelanden.

När vi brunchar dan efter äter jag äggröra, marmeladmackor och plättar med sylt. Mamma dricker bira med Fernet och tindrar med ögonen. Sen tar hon en kaffe och berättar om den snygga klänningen och de slingbacks hon hade kvällen innan.

Mamma åker hem. Jag jobbar, kollar på film och tränar. Och oroar mig för att mamma ska bli sårad av sina friare. Fast hittills är hon mest bara glad.

Orange, mintgrönt, neonrosa

Jag är så less på allt grått och svart. Det är snyggt, men i vår blir det coolt med pastell och knallfärger och det tänker jag hänga på med hull och hår. Har letat förglada kläder i två dagar, men det är inte lätt. Det som finns ser ofta fult och billigt ut. Resten är svart, grått, beige, trist.

Men skam den som ger sig. Jag har köpt några knalliga saker ändå. Orange läppstift från YSL, och en massa fina gymkläder: neonrosa topp och mintgrön t-tröja från Casall som du ser ovan, mintgrön pikettröja och en slinkig svart jacka på Casall också. Expiditen på Cow parfymeri tyckte jag var fin i mitt orangeaprikosa läppstift. Våren är inte här, men desto bättre syns de smaskiga färgerna bland allt det bittra vinterbleka.

Hjärta Jovan

I dag såg jag Jovan Radomir på gymmet. Jag har aldrig tänkt på honom som snygg, men han är faktiskt det. Jag riktigt hajade till när jag gick förbi honom där han satt och vilade lite på en gymapparat.