Blödig moster

I går handlade jag presenter till min syster och hennes man och deras bäbis som föds när som helst. Som du vet har jag ont om pengar just nu: snålar, gör budget och handlar frukten i Skärholmens centrum. 600 kronor på babypresenter ingår inte i budget.

Men när jag för första gången steg in på Åhléns babyavdelning (i källaren bredvid Hemköp - hade absolut ingen aning innan jag frågade i infodesken) blev nånting alldeles mjukt i mig och jag kunde inte tänka nåt annat än att min systers bäbis måste ha det bästa. Inget annat än det bästa, och helst allt. Nu. Förnuftet halkade bort nånstans till lillhjärnan och hela jag förvandlades till en mjuk blödig moster med ett syfte: allt för bäbisen.

I dag har min systers bästa vän fixat en baby shower för henne. För den som inte vet är en baby shower en amerikansk företeelse där kvinnliga släktingar och vänner firar den blivande mamman med mat, bäbispresenter och mycket gullegull. Inte min grej, men min systers, och vill hon så kommer jag. Har varit nervös för gulliga lekar och tjejmys i ett par månader nu, men det ska nog gå bra att leka Gissa barnets namn, Gissa barnets födelsetid, Gissa barnets längd och vikt och hårfärg i ett par timmar. Jag föreslog att vi skulle leka en lek där man fyllde blöjor med bajsliknande efterrätter och äta upp det, men det röstades ner.

Jag har så många presenter att jag måste ta min shoppingvagn för att få med dem. Om det ska fortsätta så här kommer bäbisen få se sin moster gråtande när vi ses för första gången.

Lika som bär: John, Yoko, Råttan, Räven

R&R påminde mig om Annie Leiboivitz gamla foto av John Lennon och Yoko Ono. Så fint.

Min, bara min!

I går skrev jag på kontraktet för min första egna bostad och firade efteråt med Moët et Chandon. Jag flyttar in i början av juli, bara några dagar före min 35-årsdag. En egen lägenhet lagom till 35-årsdagen alltså. Sex år av andrahandsboende är snart över. Fast jobb och fast bostad - detta måste väl betyda att jag är helt vuxen nu?

När mäklaren sa ja till mitt bud blev jag jätteglad och kunde inte ens säga hej till min kompis Å som jag just skulle träffa. Hon sa hej, jag sa "jag har fått lägenheten!". Sedan dess har jag vaknat halv sex varje morgon med huvudet fullt av snurrande tankar om vad jag måste göra nu och vad det här innebär. Och jag älskar ju min andrahandslägenhet med spröjsade fönster, gamla trägolv och en prunkande innergård.

Nu när kontraktet är påskrivet, handpenningen ordnad och adressändringen fixad känner jag mig lugnare. Och glad! Den nya lägenheten är redan möblerad i mitt huvud. Jag slipper krångliga c/o-adresser. Jag slipper oron över att kunna bli uppsagd när som helst. Jag slipper eftersända post. Den är min, bara min! My precious...

Det var bara lite tråkigt att skåla i champagne för mig själv. Då önskade jag att jag haft mitt egna Sex and the City-crew.

Bra jobbat Radioteatern!

Jag har i allmänhet svårt för radioteater. Tycker det ofta är pretentiöst och pinsamt, särskilt när det är barn med. Tycker ofta att Radioteatern vid Sveriges Radio väljer tråkiga pjäser också. Men nu på sistonde har jag hört två uppsättningar som jag verkligen tyckt om och som jag gärna skulle lyssna på igen.

Den ena är Debatten med katten av Lars Gustafsson. Den handlar om en man som pratar med sin katt och projicerar sina känslor för en kvinna han varit tillsammans med på den. Som tur är tar nog katten åt sig mindre än kvinnan. Den jamar tillbaka ibland, vilket gör mannen och hans känslor tydliga och sorgliga. Samtidigt är det väldigt roligt. Som kattägare känner jag igen mig småpinsamt mycket i hur samtal med en katt kan utveckla sig.

Den andra pjäsen är Joakim Pirinens Familjen bra i tre delar. Den handlar om en familj där allting - precis allting - är fantastiskt fint och trevligt. Ibland dyker det upp sånt som skulle kunna bli problem i den fläckfria familjen, som att sonen berättar att han är homosexuell och att mamman blir gravid samtidigt som dottern, men det blir aldrig problem i familjen Bra.

Invandrarkvinnan som är hemhjälp i familjen är så nöjd och tycker att Sverige är så fantastiskt och vackert. Svärsonen känner det som att han fått en andra familj. Barnbarnen tjoar glatt och pojkaktigt när de får gå och titta på en film om sockertroll och små björnar. Självklart har mamman och pappan ett hälsosamt och aktivt sexliv, vilket även deras barn gjädjs åt.

På många sätt säger den här pjäsen mer om världen och det svenska samhället än många pjäser som handlar om mer verkliga saker som konflikter och tragiska händelser. Allt som är frånvarande, som inte händer i Familjen Bra, blir liksom extra tydligt. Idén om den perfekta familjen framstår i all sin absurditet.

Budget on my mind

Som sjukskriven har jag inte särskilt gott om pengar. Jag ser mig vanligtvis som något av en shopaholic, men lika inlevelsefullt som jag kan gå in för att shoppa kämpar jag nu för att spara på slantarna. Sparandet har nästan blivit något av en hobby.

• Jag sparar alla kvitton och för kassabok för att se vart pengarna tar vägen.
  
• Jag gör månadsbudget för att pengarna inte ska ta slut innan månaden är slut.
  
• Jag handlar all frukt och alla grönsaker hos torgstånden i Skärholmen där det kan vara så mycket som fyra gånger billigare än på Konsum.
  
• Jag har till och med varit på möte hos Aktiespararna för att lära mig hur jag sparar i aktier och förbättrar min pension. Inte för att jag räknar med att vara sjukskriven till pensionen utan som en förlängning av ett nyvaknat ekonomiintresse (hur långvarigt det blir får vi se...).

Senast i budgettävlingen med mig själv åkte jag till Ikea för att köpa en billig shoppingvagn (149 kr med Familykort). 149 kronor är numera en ganska stor kostnad för mig, men jag ser det som en investering. Jag ska nämligen månadshandla på Coop Forum som öppnat knappt två kilometer från mitt hem. Det är klart billigare där än på mitt vanliga Konsum. Kattsanden är 20 kronor billigare! Det finns fryst lax i fyra portioner för 29,90! Jag köpte en stor billig Goudaost som jag ska riva och frysa in. På köpet fick jag en nästan fyra kilometer lång promenad - halva vägen med full shoppingvagn.

I dag var jag på NK. När jag sneddade genom husgerådsavdelningen tittade jag bort för att inte bli frestad. Jag kände hur varorna lockade och pockade och skrek att bara nåt litet vore väl trevligt, det kan ju inte skada. "Man måste ju handla nåt", som Mia brukar säga. Men jag höll tappert stånd och tog mig upp till strumpavdekningen där jag lyckades snika till mig ett tillgodokvitto för ett par strumpor som gått sönder från den otrevliga strumptanten. Men det är en annan historia.