Läs på, Pär Ström

- Männen är diskriminerade på många områden och värre kan det bli, säger Pär Ström, debattör och författare till boken Mansförtryck och kvinnovälde i tidningen Stockholm City i dag.

Han tycker att kvinnorörelsen hade sitt berättigande när kvinnor verkligen förtrycktes, men att vi i dag har en feministisk rörelse som inte längre arbetar för ökad jämlikhet utan bara för att öka kvinnors priviligier.

Jag blir så trött. Hur vore det om Pär Ström läste på lite innan han skrev sin bok och började uttala sig vitt och brett om kvinnorörelsen? Låt mig ta några exempel.

Exempel på mansförtryck enligt Pär Ström och mina enkla repliker:

• Kvinnor lämnar ofta män som blir arbetslösa.
  
  Män lämnar ofta kvinnor som blir sjuka.
  
  
• Män erbjuds ingen screening för prostatacancer.
  
  Men i övrigt utgår medicinsk forskning nästan alltid från mäns behov. Män får vård snabbare, medicin oftare och dessutom dyrare mediciner. Läs mer här till exempel. Eller här.
  
  
• Värnplikten finns bara för män.
  
  Det tycker de flesta feminister också är fel.
  
  
• Barnbidraget betalas ut till mamman.
  
  Det tycker de flesta feminister också är fel.
  
  
• Kvinnor spelar på sin sexualitet för att få fördelar.
  
  Vad tror du ger mest fördelar och reell makt, sexuella anspelningar eller att heta Göran? Om det vore sexuella anspelningar och kvinnor använde sådana så mycket, borde vi inte ha fler kvinnor på höga maktposter då? Många män använder dessutom härskartekniker för att få fördelar. Jag upplever det varje vecka på mitt jobb. Men det är klart, snygga tjejer kommer ju lättare in på krogen. Det är VERKLIGEN orättvist. Som sagt, jag blir så trött.
  
  
• Män arbetar mer än kvinnor.
  
  Det tycker de flesta feminister också är fel.
  
  
• Media bryr sig mest om kvinnliga offer.
  
  Men i övrigt är män överrepresenterade i medierna. Ungefär 70 procent av mediautrymmet upptas av män och deras göranden och havanden.
  
  
• Män utsätts för mer våld.
  
  Av andra män - allt som oftast inte av kvinnor. Feminister kritiserar ofta hur pojkar uppfostras till att våld är okej, även våld mot män.
  
  
• Män får sällan rätt i vårdnadstvister.
  
  Det tycker de flesta feminister också är fel. Om det inte handlar om att mannen i fråga utsatt kvinnan eller barnen för våld.

Att säga det som Pär Ström säger är för mig lika oinsatt och korkat som att säga att svenskar är förtryckta av invandrare. Det stämmer helt enkelt inte när man ser till fakta. Att vissa män och vissa infödda svenskar sen känner sig förtryckta är en annan sak. Vettiga diskussioner måste i slutändan grunda sig på fakta, och fakta talar tydligt både när det gäller jämställdhet och integration: män som grupp och infödda svenskar som grupp är inte särskilt förtryckta.

Däremot är det underbart att det finns en liten men existerande mansrörelse som kräver mer tid med barnen och mindre arbete för män, som jobbar mot mäns våld både mot andra män och mot kvinnor, som vill ha en riktigt allmän värnplikt och som motarbetar homofobi. Joina dem Pär Ström. Du skjuter på fel mål just nu.

Bevara yttrandefriheten

Som många andra stockholmare såg jag Evangeliska Alliansens annons Bevara äktenskapet på tunnelbanan här om dagen. "Vad är det för idioter?" tänkte jag. Ingen avsändare i annonsen, bara en webbadress, texten mamma pappa barn och ett svällande rött hjärta genomborrat av en pil.

Jättebra att det blir debatt om avsändarens idé att äktenskapet enbart är till för man och kvinna. Samhället har förändrats och framtiden är redan här: äktenskapet måste vara till för de som vill gifta sig av fri vilja. Man och man, kvinna och kvinna, kvinna och man. Eller vad man nu är.

Men nu har bevaraaktenskapet-sajten hackats, folk river ner annonserna i tunnelbanan och medierna diskuterar om den här sortens reklam ska tillåtas. Jag ogillar verkligen Evangeliska Alliansens åsikter, men jag vill inte förbjuda dem. Vi har yttrandefrihet, och den handlar ytterst om att vi måste försvara att även åsikter vi inte tycker om eller till och med avskyr får yttras.

Jag ömmar inte för att vi ska bevara äktenskapet, men snälla låt oss bevara yttrandefriheten. Även Evangeliska Alliansen har rätt att göra reklam och berätta vad de tycker. Protestera gärna med argument, det finns hur många som helst. Men bevara oss från rop på censur.

Me catwalk yessss

Ursäkta tjatet om modebloggen, men nu har jag faktiskt kommit med. Det var mam som upplyste mig. Äntligen! Jag ser visserligen ut som om jag plötsligt fått Sigourney Weavers underbett och käke, och som om jag är lika gammal som hon också. Men ändå. Mamma tycker jag ser tjusig ut!

Fast bloggkillen missade det här med mormors vind. Han har skrivit att kappan kommer från Mormors vind, med stort M. Han trodde kanske att det är en second hand-butik. Men mormors vind är inte en second hand-butik, i alla fall inte i det här fallet. Mormors vind är helt enkelt min mormors vind. Och kappan kommer från min fina moster Ingers klädmärke Josephine Modeller, som hon hade fram till slutet av 1980-talet nån gång. Det ni.

Looki, looki på You Catwalk.

Asfaltsdjungel

S:t Paulsgatan fick ny asfalt i går kväll. Lakritssvart väldoftande färsk asfalt som alstrade pysande vit ånga som yrde över det svarta när värmen i asfalten mötte oktoberkvällens kyla. Det var rasande vackert.

Könskrig

Ännu en releasefest, puh. Den ena coolare än den andra. Förra veckan var det tidningen Hemslöjden. I går var det boken Könskrig som releasades på Pappa Ray Ray på Söder.

Jämförelsen med Fittstim känns omöjlig att inte göra, och som gammal 1990-talsfeminist blev jag allt för nyfiken på vad 80-talisterna hittat på för att inte köpa boken. Det fanns blå och rosa omslag. Jag tog det blå.

Det ska bli spännande att läsa boken, bara för att se om nåt hänt sen Fittstim. Redan av de första sidorna i Könskrig kan jag se att jag inte håller med om allt längre. Mej heja småtjejer! För kampen vidare.

"Småtjejerna" var förresten väldigt snoffsiga, jämfört med mig och Mia. Vi kom dock på att det nog beror på att de pluggar och hade hunnit hem för att byta om, medan vi gamla rävar kom direkt från kneget.

Kamp på liv och död

Vad är det här?

Det är Råttan som vilar i godan ro.

Plötsligt blir han överfallen av en gul best.



Det är en kamp på liv och död.

Till slut lyckas Råttan övermanna besten.



Men den utmanövrerar honom underifrån. Bäst att fly!

Besten skrockar för sig själv och kurar ihop sig på sängen, förvissad om att hon inte behöver oroa sig. Hon är herre på täppan.

Masstrafik

Plötsligt har det börjat komma massor av folk till min blogg. Ja i varje fall jämfört med hur det var bara för några dagar sen. Besöksstatistiken har gått upp från runt åtta besök om dagen till mellan 20 och 30. I går var de 38!

Har nån länkat hit, eller var kommer ni ifrån, kära besökare? Hjärtligt välkomna hur som helst!

Äntligen rättvisa

Stureplansprofilerna fälldes! Åh ja! Stureplansprofilerna fälldes och fick fyra år var i fängelse. Äntligen, äntligen, äntligen en dom som bevisar att inte alla svenska domstolar är patriarkala svarta hål som gömmer sig bakom en naiv tro på ansiktslös objektivitet. Ett nej är ett nej. Fysiska skador i analen och slidan är inte utslag av vanligt sex. Och i dag skrev en domstol under på det. Per E Samuelson, gå och dra nåt gammalt över dig. Stureplansprofilerna fälldes!

Läs mer om Kriminalvårdens behandling av sexualbrottsdömda förresten. Förhoppningsvis är det här vad som väntar de två vännerna från Stureplan.

Storebror ser mig inte - ännu

På väg hem från gymet gick jag och mimade till låtarna i min MP3-spelare. När jag sneddade över torget vid Telefonplan slogs jag av tanken att jag tillhör en generation som fortfarande lever utan ständig kameraövervakning. När jag mimade mot träden och den svarta kvällshimlen kunde ingen se det. Jag kände mig glad och fri och tacksam.

Snart har kanske kameraväldet tagit över. Jag har för mig att runt 90 procent av Sveriges befolkning är för ökad kameraövervakning. Kameror kan förebygga brott om de används rätt och på rätt platser, men jag upplever inte att de flesta tänker efter. De tänker "sätt upp kameror överallt, de som inte har nåt att dölja har heller inget att vara rädda för". Men jag tror inte att det är sant.

För några veckor sen mimade jag till MP3-spelaren i rulltrappan ner mot perrongen i tunnelbanan, för ingen åkte uppåt i den andra rulltrappan så ingen kunde se mig. Trodde jag. Nästa nere såg jag kameran, riktad rakt mot mig. Jag kände mig påkommen, fånig. Nu mimar jag inte mer i tunnelbanan, trots att det inte är ett brott. Kameror hämmar. De gör oss självmedvetna. Det är precis som i sagan: Storebror ser dig. Du fåniga lilla mimande människa.

I Storbritannien har de kameror i varenda hörn, men ännu är det inte så i Sverige. Ännu kan jag mima vid Telefonplan. Tror jag. Såg i varje fall ingen kamera.

Snutt väntar

Snutt låg på sin fina mintgröna kudde på golvet på Il Caffe i dag på förmiddagen. Snutt darrade i bakbenen och väntade väldigt, väldigt mycket på att matte skulle komma tillbaka från kaffedisken. Snutts nos pekar mot dörren som matte gick ut genom.

Il Caffe 071012

En hårt jobbande statsanställd sliter i sitt anletes svett på najsa Il Caffe på Kungsholmen.

Hemslöjden

Var på releasefest i dag, på Nybrogatan på Östermalm. Med vin, snittar och tal. Tjusigt värre.

Det som releasades var nya numret av den supercoola tidskriften Hemslöjden, men vackra blå, broderade vantar på. Jag har inget särskilt intresse av hemslöjd ska jag tillstå. Jag var där för att Miapolarn är redaktör för tidningen och för att jag fått en inbjudan från henne.

När de pratade om Sätergläntan* som nåt alla vet vad det är stod jag undrande. En farbror berättade om de glasmästarspeglar han tillverkar enligt en teknik han lärt sig genom att läsa Det går an av Carl Jonas Love Almqvist. Han sa att alla i rummet skulle klara av att tillverka såna speglar. "Ja tjosan" tänkte jag i mitt stilla sinne.

Vi fick västerbottenpaj med hjortronsylt och marängsnittar med lingongrädde att snaska på. Mycket smakligt! Sen spanade vi in sakerna på Svensk slöjd, butiken som festen hölls i. Det fanns mycket fint, som verklighetsstora harar i betong, dalahästar i olika färger, fina fina små bäbisvantar med broderier och fantasifulla ljuskronor i silverfärgat material av olika sorter. Men UJ UJ så dyrt! En ynka kudde för 25 000 spänn. En lite mindre för 15 000. Vantarna kostade 800-900 kronor. Shit, vem köper?

Thailands prinsessa, visade det sig. Mia berättade att hon brände typ hundra tusen i butiken i somras. Undrar om hon har ett Sverigerum hemma i sitt thailändska palats eller om allt var souvernirer till hennes väninnor? Det enda jag hade haft råd med var typ ett kit som man kunde slöjda ett fult litet lurvigt armband av. Mina dyra handskar från NK känns i alla fall plötsligt ganska billiga.

* Sätergläntan är en hemslöjdsskola i Dalarna, förstod jag till slut.

Kär katt har många namn

Du kanske inte visste det, men det finns en stor fördel med att ha katter framför att ha barn. Ja framför att ha relationer med människor över huvud taget. Man kan nämligen kalla katter vad som helst utan att de tar illa vid sig och blir arga eller ledsna. Och utan att nån annan lägger sig i dessutom, med annat än möjligen ett lamt "men vad ska katten tycka?" som är lätt avfärdat. Katten bryr sig inte.

Man kan till exempel döpa katter till Råttan och Räven utan att nån som helst myndighet protesterar. Det enda som händer är att det är lite pinsamt hos veterinären de första gångerna och att man ibland känner sig obekväm med att ropa in katterna från gården medan andra människor är i närheten.

För det andra kan man kalla katter för en massa saker som inte är deras egentliga namn. Katten kanske heter Tusse, men det går lika bra att säga:

• Bajsbjörn
• Bajskorv
• Bajsungen
• Bisseburr
• Björne
• Björnungen
• Buffy
• Burr
• Bäbi
• Bäbismurr
• Bäbisungen
• Börnen
• Din jävla kattjävel
• Djuret
• Djurungen
• Fiskatt
• Focken då
• Fockis
• Grisunge
• Ississ
• Katten
• Kattebjörn
• Kattemurr
• Kattfan
• Kattkorven
• Kattungen
• Kekkonen
• Kisse
• Kissekatt
• Kisskorv
• Kissekurr
• Kisselill
• Kissemurr
• Kisseungen
• Lilla Rått
• Lilla räv
• Lilla vargen
• Lillkiss
• Lillnall
• Liten
• Mao
• Mattes bäbi
• Mattes kisseunge
• Mattes lilla gosegris
• Mattes lilla kissebäbis
• Mattes murr
• Mattes tjockis
• Misse
• Misse mau
• Missemurr
• Missemiss
• Missen
• Misseungen
• Monki
• Murre
• Musse
• Nall
• Piff
• Piffpuff
• Puff
• Pisspatt
• Pup
• Pupungen
• Pälsdjuret
• Rått
• Råttnos
• Råttungen
• Råttus
• Rävmurre
• Rävnos
• Rävungen
• Rävus
• Sissel
• Smådjur
• Snatt
• Snuff
• Snutt
• Snuttis
• Snuttu
• Snuttunge
• Surpäls
• Sockis
• Sötis
• Tatten
• Tattungen
• Tisseltatt
• Tjocka murr
• Tjocka räven
• Tjockis (sockis)
• Tjocksmock
• Tusse
• Tutt
• Tuttunge
• Vargungen

Katten står ut med att bli kallad allt detta. Den tittar tillbaka på en med en blick som säger nåt i stil med "Du ser fjantig ut, men prata på du bara, det är ändå ingen som fattar vad du säger".

Det struntar jag i. Jag ser gärna fånig ut bara jag får utropa "Hej mina små bajsbjörnar!" när jag kommer hem efter jobbet.

Höstens outfit

Det verkar inte som att jag platsade på You Catwalk när allt kom omkring. Det har nu gått tre dagar och fortfarande ingen Stina. Bara Lady Oscar, buhu. Fast han är fin. Jag såg väl för konstig ut på bild som vanligt. Och vad är väl en bild på en modeblogg? Den kan ju vara förfärligt trist, och tråkig... och alldeles, alldeles underbar.

Jaja. Här är i alla fall höstens outfit:

• Svarta, smala satinbyxor från Monki.
• Plommonlila kofta från French Connection.
• Svarta höga handskar med liten rosett från Moni.
• Rosa pearl lipgloss, Lisse Gloss från Yves Saint Laurent.
• Svartbrun mascara, Charcoal Brown, från MAC.

Kultursöndag

Skulle se Sommaren med Monica på Filmhuset, där de haft festivalen Länge leve Bergman! hela helgen. Gratis film, föredrag och utställningar om Bergman för folket. Underbart. Jag snajdade på mig mina nya svarta satinbrallor och gav mig av. Gå gå gå till Filmhuset från Karlaplan, det är ganska långt. När jag kom fram fick jag veta att filmen visades på Sturebion, inte på Filmhuset. Det var fem minuter före start, så jag hade inte en chans. Inget annat kul var det på Filmhuset just då heller. Jag satte mig på en bänk och tjurade ett tag.

Sen reste jag mig och promenerade till Moderna Museet i stället, för att kolla på Olle Baertling-utställningen. Gillade den, trots att hans konst egentligen borde vara rätt trist med sina evinnerliga trianglar och skrikiga färger. Synd att jag inte köpte med mig ett vykort. Kollade på Lars Thunbjörks foton i källaren också. Jag gillar hans bilder, men i dag tilltalade mig Olle Baertling mer.

Konstigt. Det var inte ens färger jag tycker om. Det var mintgrönt, lila, ärtgrönt, orange och svart mest. Det kan vara ytan som spelar roll, storleken på utställningahallen med målningarna, och målningarnas storlek. Utställningslokalen i källaren är inte alls lika inbjudande och visar inte upp konsten lika maffigt och självständigt som stora hallen på entréplan.

På bilden syns Olle Baertlings förslag till skulptur på Sergels torg, högre än själva skraporna. Aldrig genomförd.

Tomaten

- Titta, det växer en tomat uppe i blomman! sa D.

Jag hade inga glasögon på, så jag sa att det nog bara var ett löv som växte lite konstigt och såg runt ut på håll.

- Nej men det är som en grön frukt där, vidhöll D.

Jaja, tänkte jag. Men sen när jag satte på mig glasögonen och gick närmare såg jag att han hade rätt. Det växer en grön tomatliknande frukt i min doftranka! Jag har haft doftrankan i snart tio år och den har aldrig haft nån frukt förr. Bara vackra, vita blommor i mängder. Fast bara små mängder senaste året tyvärr.

Slog upp doftranka på nätet och läste att de faktiskt kan bära frukter. Frukterna kan till och med bli stora som avocador. De innehåller frön som man kan spara och så på våren. Det ska jag testa. Tills dess njuter jag av "tomaten" där den hänger grön och fräsch längst uppe bland de slingrande doftrankerankorna vid taket.

På cybercatwalken

Jag har blivit fotad för en modeblogg. Det var i dag när jag gick runt mellan butikerna på Götgatan efter att ha klippt mig. Nej, det var inte The Sartorialist, som jag i hemlighet drömmer om att komma med på, men ändå.

Jag blev förstås smickrad när snubben kom fram och frågade mig, men fann det passande att skeptiskt undra vad det var för blogg. You Catwalk heter den. Självklart ställde jag upp trots min skeptiska uppsyn! Snubben frågade var mina kläder kom från (kände mig mycket nöjd med att kunna säga att kappan kommer från mormors vind). Han frågade också vilken kändis garderob jag vill kolla in (Nina Perssons var det enda jag kom på just då) och vilken klädaffär jag gillar bäst (Filippa K -lite trist men, deras kläder klär mig).

Sen tog han den obligatoriska bilden. Jag såg lika spänd ut som jag kände mig och lika skeptisk som jag försökt vara, så jag var inte jättenöjd, men vad sjutton. Tanten får komma med på en modeblogg ihop med Lady Oscar! Som snubben fotat innan han fotade mig.

Nu får vi bara hoppas att jag kommer med på bloggen också, att jag inte blir dissad för min stela uppsyn. För jag är grymt nöjd bakom den, hehe. Kolla in på You Catwalk.

Snipp snapp

Nu har jag klippt mig, äntligen. Såg ut lite som en hippie i håret innan. Direkt efter klippningen såg jag ut som en blandning mellan en mops och en brunhårig Farah Fawcett, men nu har det lugnat ner sig betydligt och jag tror det kommer bli okej med mindre styling. Döm själv.

Före

Efter

Okej ingen jätteskillnad för 700 spänn... men det känns.

Farbröderna och jag

Vad är det med mig och vissa farbröder?

De: oftast runt 50-60, men de finns ända ner i 25-årsåldern. Gillar att stå bredbenta med armarna i kors. Är väldigt nöjda med sig själva. Ger andra farbröder som är som de själva credd. Trivs i hierarkier och använder sig av dem. Vill helst se att andra lyssnar på och beundrar dem och gör som de säger, framför allt yngre. De lyssnar på andra om de uppfattar att de står högre än de själva i hierarkin. Eller om de andra inte säger emot farbröderna.

Jag: Runt 30-35. Gillar att sitta med benen i kors. Är ofta ganska nöjd med mig själv. Ger andra kvinnor credd. Män också, men helst kvinnor. Trivs inte i hierarkier och vet inte hur jag ska använda dem, vill inte heller. Vill helst se att andra lyssnar på och beundrar mig. Och gör som jag säger, okej då. Jag lyssnar på andra om jag tycker de är smarta, kompetenta och har bra idéer. Skit samma vilken plats de har i hierarkin eller hur gamla de är. Jag är hierarkiinkompetent.

Jag och de här farbröderna fungerar inte bra ihop. Jag försöker, men de gör mig arg, osäker och obekväm samtidigt. Det är sättet de talar och sättet de uttrycker sig och sättet de ser på mig. Det är deras attityd. Jag tycker att de har attitydproblem. De tycker nog att jag har attitydproblem också. De blir sura och irriterade. Det märks.

I dag hade vi ett möte på jobbet och en av farbröderna pratade till resten av gruppen. När han sa "det kan vara bra att lyssna och lära sig av andra" tittade han rakt på mig. En annan gång satt han och skakade på huvudet när jag pratade inför en annan grupp.

Jag försöker tänka att jag ska strunta i de här farbröderna, trampa på i ullstrumporna och vara trevlig och proffsig, men sätta gränser och driva det jag tror på vad de än säger och gör för att visa sin farbrorsmakt. Men det är inte så lätt. Vissa dagar går det bra. Jag låtsas som att jag inte hör deras tillrättavisande ton i telefonen och säger ha en bra dag när jag lägger på. Andra dagar, som i dag, är jag bara så less på dem och rädd att de som är gamla i gården och kan spela hierarkispelet ska sparka undan fötterna på mig. Jag vill inte vill inte vill inte spela spel.

Det värsta är att farbröderna som sagt även finns i yngre versioner. De vill sätta mig på plats. Och då vill jag sätta dem på plats. Som två hundar eller som en gammal räv och en ungtupp i en gammal mossig film. Jag vill inte vara med i den filmen. Men jag vill inte bli satt på plats heller. Jag vill fortsätta ta plats. Hur jag ska få ihop det vet jag i skrivande stund tyvärr inte.

Foto: David Nocero.